Att leva med känslig personlighet del 3: Att hantera det känsliga livet

Långt innan jag förstod att det fanns ett namn för HSP och att  det var känslig jag var utvecklade jag en strategi för att hantera det. Har alltid haft en god känsla för kroppen, något som med all säkerhet kommer från det tidiga intresset för dans. Alla som utövar dans vet vad jag talar om, det går inte att dansa utan att vara fullt fysiskt närvarande.

Det intressantaste med känsligheten är hur jag hanterat den genom åren, och efter att ha läst Dr Elaine Arons bok är det bara att inse att allt skett instinktivt. Det är enkelt, när vi inte vet något annat agerar vi utifrån det som verkar rätt för stunden.

En annan anledning till varför jag tvingat mig till förståelse är mitt yrke, och eftersom jag älskar det och inte vill syssla med något annat – just nu i alla fall – har det inte funnits något val.

Men jobbet har både gynnat och försvårat på det känsliga planet på en och samma gång. Det har gynnat eftersom det lett till en djupare förståelse för andra människor, samtidigt som det varit en ständig källa till energidränage.

Att inte ha haft några alternativ har alltså varit bra, men även om jag hade vetat hur känsligheten fungerat redan från början hade det inte gjort någon större skillnad. Det hade ändå varit omöjligt för mig att sätta mig utanför världen, för i mitt huvud existerar endast ett alternativ och det är att leva i den med allt vad det innebär.

Tillbaka till mitt arbete så innebär att jag vistas tillsammans med  människor som av olika anledningar mår dåligt, i praktiken betyder det ett spektrum av känslor. Allt ifrån sorg till aggressivitet är vardag, och verbala och fysiska utbrott inte helt ovanliga. Till det måste adderas att många av dessa individer är samlade i en och samma lokal, samt att det inte går att gå ifrån hur som helst. En miljö som gjort att jag fått arbeta fram en genomtänkt vilostrategi.

Här nedan följer några av de saker som hjälpt mig:

• Jag interagerar inte med människor före eller efter jobbet, och de lediga dagarna isolerar jag mig. Om jag umgås är det med personer där det inte finns krav på prestation
• Om jag pratar med andra under en kortare ledighet är jag noga med vem det är och vad det gäller. För mig är det extremt viktigt att sätta tydliga gränser, att inledningsvis säga t ex: ”Jag har bara tid att prata i tio minuter”, hjälper mycket
• Sociala medier och mejl är en bra väg för kommunikation. Jag väljer då själv när det finns energi att involvera mig och när det är dags att stänga ner
• Att gå omkring och ”läsa in” eller ”känna av” suger musten ur kroppen. Numera stänger jag av och bryr mig inte om det om det inte handlar om arbetet vill säga
• I mitt huvud pågår ett ständigt kreativt flöde där det ena ofta leder till det andra. Idag gallrar jag grovt och tar endast tag i det som ligger i linje med den egna riktningen

Förutom dessa punkter finns det en sak till att nämna, den är en aning svårförklarad så jag dryftar mig endast till att skumma på ytan denna gång.

När vi blir trötta är det för att vi vistas för mycket uppe i huvudet, men genom att ta ner energin i kroppen kan vi förhindra att orken tar slut för snabbt. När det är som värst omkring mig går jag alltid ner i kroppen, det är ett skeende som jag helst låter ske från midjan och neråt. Jag börjar vid midjan och när jag kan känna av rumpan, låren, underbenen och underlaget mot fotsulorna vet jag att jag är ”hemma”.

Det är då jag fylls med ny energi eftersom den transporterar sig via huvudet och ner igenom kroppen. Övningen går för mig på ett par sekunder, och vill du själv träna samma sak föreslår jag att du börjar hemma i fåtöljen med att föra ner närvaron i kroppen. Du kommer att märka hur det ger stabilitet, för när intrycken inifrån stärks behöver du inte påverkas lika mycket av de yttre.

Utöver den hemsnickrade övningen har jag också haft lite tur.

Under det senaste stora uppdraget fick jag en chef som såg vilken resurs jag var för verksamheten, och det var därför han sade till mig att jobba hemma då och då. Han förstod hur rörigt det var att gå nere på ”golvet” – som i detta fall var på ett fängelse – och att jag skulle kunna bidra med fler positiva idéer till verksamheten och även hålla längre om jag till och från arbetade hemifrån.

Det är inte ofta sånt sker, men om jag skulle råda till något så är det just detta. Om du befinner dig i en rörig miljö, se till att få gå ifrån. Det ger en paus från alla intryck och du laddar snabbare upp för både nya idéer och energi.

Vad jag velat säga med det här inlägget är att det är möjligt att överleva i en rörig miljö även om du är känslig. Genom att lyssna på kroppen kan du hitta lösningar som får livet att fungera bättre än du kanske väntat dig. Livet är här och nu, var känslig och gå ut och lev det!

                                                                                                                                                                                       Med glädje                                                                                                                                                               Anneli Fromell

©2011, MoveYou, Anneli Fromell